Kristna vänner som gifter sig.

Min familj är så himla underbar ibland. Bara ibland. Ganska sällan, faktiskt. Men ändå: Ibland.

När min mormor såg en bild förställande Markus i mitt facebook-album (ja, det är min kompis som tagit bilderna så ja, jag har tillstånd) skrev hon ett inlägg i min logg direkt "Vilken stilig man det är i ditt album, Hanna. Sjunger han lika bra som han ser ut förstår jag varför du gillar honom". Hon har även läst den här fanbloggen och imorgon ska hon se på allsång, för första gången i år.

Hon är finsk. Så jag låta henna höra Mämmilärock. Jag tror att hon kommer att uppskatta den. Hon förstår ju vad Markus sjunger.

Men det var inte mormor jag skulle prata om. Jag skulle berätta om en väldigt absurd och rolig händelse. Ja. Precis. Absurd och rolig.

Tänk er detta scenario: Du sitter på en restaurang med bror och far. Du äter en kycklingsallad och dom varsin pizza. Ni kommer in på hur man egentligen uttalar ditt efternamn; Ek Lilja eller Eklilja. Sedan kommer ni in på äktenskap. Din pappa frågar "Vad ska du heta om du gifter dig då?", du blir förvirrad och proppar munnen full av salladsblad och gurkskivor för att slippa svara på frågan. Istället räddar han dig med ett "Krunegård?" och du brister ut i skratt. Bara för att du hoppas. Du hoppas så in i helvete mycket att det är sant. 15 år är ingenting.

Ha det fint! Missa inte allsången imorgon.