Det har varit en trevlig helg. Fylld med dans, skratt, härliga människor, politiska tält och brabättrebäst musik!
Mötte upp vännerna mina runt halv två för att för första gången äntra festivalområdet. Medan Timo värmde upp alla med Sweet Marie, My Valentine och About You Now dansade vi fram för att utforska området. Sedan gick vi bort till Linné tältet, där Laakso skulle spela 5 timmar senare. Hade tänkt köa igenom Bon Iver men det var så sjukt mycket folk så jag och mina kompisar gjorde armband istället. Sedan köade jag. Från halv fyra till kvart över sju. Hur länge blir det?
Räkna på det, ni.
Grizzly Bear var en plåga. Hade bara hört en enda låt. Killarna framför mig luktade illa och hade mjäll. Men jag klagade inte. Festival it is. Sedan kom Moa och vi satte oss mot kravallen precis där vi ville stå. Florence and the machine skar i öronen. Sångerskan var flummig och ganska äcklig. Konstiga kläder.
Sedan byttes publiken ut. Från killar med kepsar och hulahula-halsband till killar med stuprörsjeans och wayfarer. Från tjejer med raklugg och orangefärgat hår till tjejer med snedlugg och tygpåsar. Men jag och Moa stod kvar. Rörde oss inte ur fläcken.
Sedan startade dom. Här är setlisten:
1. True Believers (ny låt)
2. Stay Tuned To My Love
3. Västerbron
4. Punk (ny låt)
5. Lack of Blood
6. The Death of Us
7. Worst Case Scenario
8. Confidence is Sexy
9. Dancing Queen
10. Norrköping
11. High Drama
12. Someone Somewhere
Nästan samma setlist som på peace and love. Bäst var Death of Us. När introt spelades greppade jag Moas hand och log med hela ansiktet. Hoppades på att ingen skulle sjunga med, men självklart gjorde dom det. Själv mimade jag bara. Ville helst utav allt bara höra Markus röst i början. Men, it's just physical.
Sämst var publiken. Vad hände under dialogen? Vad hände med tacket? Varför var det bara jag som skrek? Jag förstår inte. Vad gjorde ni där? Varför såg ni inte Wilco i stället? Snälla, svara mig.
Men jag lät inte det förstöra min upplevelse. Som vanligt under High Drama kramade jag om min t-shirt ända från början. Vakterna skrattade åt mig när dom läste på min tröja. Sötisar.
Sedan, efter the feeling that says "fuck them, go walk alone" var det slut. Finito. Inget mera Laakso. När är nästa spelning?
För det måste ju bli en till. Och en till. Och en till. Och ännu flera.
Sprang till Jozefin som stått på andra sidan för att visa mitt brev och min setlist. För att kramas och gråta och skratta. Sedan dansade jag och Moa därifrån. Bort, bort, bort från Linnétältet för att se Glasvegas och Arctic Monkeys.
Innan kvällen var slut köpte vi varsin utav den här i Bengans tältet. Underbart!
Kram på er!
(Om någon också var på Way Out West får ni gärna mejla eran historia till Krokuzs@hotmail.com så kommer den att publiceras.)
underbart, underbart!
SvaraRaderapubliken sög som sagt. ändå verkade ni ha det lite roligare på eran sida än vad vi hade, men det är väl det som är nackdelen med festivalspelningar, mycket randoms som bara har hört high drama liksom. hoppas verkligen att laakso kan göra en egen spelning någon gång snart, och då utan artonårsgräns, tack.