Usel på allt människor gör mest.

Idag såg jag Markus igen. Fick höra en helt ny låt: Dålig På Vardag. Väldigt fin. Jag kommer berätta mer om det senare. Pedagogiskt med bilder och allt ska det bli har jag tänkt mig. Men inte nu.

I stället ska jag åter igen berätta om min mormor. Gud vad jag uppskattar hennes existens. Hela tiden gör jag det.

När jag kom hem från stan. Genomblöt, smågrinig men samtidigt jätteglad rotade hon i sin väska och sa "förresten, jag har någonting till dig!" och räckte över ett kuvert. I det låg det här:

"Hej Hanna.

Hoppas livet leker.

Själv står jag just nu i en bar och skriver till dig. Vi kanske ses på nån konsert.

Ta hand osv

Markus Krunegård"

Hennes arbetskamrat känner tydligen honom. I våras praoade jag där och pratade väl ganska mycket om honom och om konsertupplevelser. Hade på mig min blodiga tröja någon dag också, om jag inte minns fel. Ändå nämnde hon ingenting. Men jag är väldigt glad hur som helst.

I höst ska han äta middag med dom.