Det var med löv i håret och en ansträngd andning som jag stressade mig hem från orienteringen. Klockan var visserligen bara 11 då, men hur kunde jag veta att jag skulle vara först på plats?
Vid ett klev jag innanför dörrarna på Bengans. Sen vandrade jag runt bland skivhyllorna och suktade efter alla skivor jag vill ha till min skivsamling. De två skivor som verkligen spelade roll slog sönder mina trumhinnor och fick min mun att formas till ett leende medan jag gick där med händerna i fickorna.
1 ½ timme senare kom Jozefin in med vinden i hälarna. Jag var inte längre ensam och vi väntade mest på scenbygget. Det skedde runt fyra. Längst fram stod vi, hon och jag. Han spelade fem låtar: Benny, Allt Gör Mindre Ont Sen, Prinsessan av Peking, Trelleborg - Travemünde - Världen och Mitt Kvarter.
Sedan träffade jag Moa. Vi väntade till sist. Och helt plötsligt stog han där, framför oss, och tackade för bloggen.
han är så söt, jag dör
SvaraRadera