Alla ryggar tillhör dig.

Idag efter skolan trampade jag runt i slasket som pryder Götgatsbacken i jakt efter något som kunde belöna mina fina betyg. Självklart handlar det bara om självkänsla, men ändå.
Efter att jag letat efter stickade tröjor och pocketböcker i en timme bestämde jag mig för, utav någon anledning, att gå in genom dörren där en färgglad häst stod och vaktade. Jag gick runt i cirklar och visste inte vart jag skulle ta vägen riktigt. Men så satt han bara där, mitt emot Veronica Maggio och pratade. Markus.
Mitt hjärta slog sönder min bröstkorg och någonstans kändes det som om att jag skulle svimma. Jag minns att jag tänkte "nu faller jag, nu faller jag på riktigt". Efter att Moa och några andra vänner (som fått motta ett par paniksms från mig) peppat mig tillräckligt tog jag mod till mig och gick fram. Inne på 7 eleven. Vi kramades och sedan kändes det som om allting bara släppte. Vi pratade lite om julklappar och den här bloggen och sedan sa vi hej då och god jul. Glad i själen trampade jag ut i slasket igen och struntade i att jag inte hittat ett ting som kunde värma lite i vinterkaoset - jag tyckte att ett oförberett möte med mr. Krunegård räckte.