Stockholm rock city, kiss my ass!

Vet ni?

Jag hade världens beslutsångest när jag skulle välja titel. Jag kunde lika gärna knappa in "I Skåne är allting nästan gratis", "Orkaner i Skåne" eller "Jag har flytt till Smygehuk". Men helt enkelt så tyckte jag kanske att huvudstaden skulle kyssa min bak.

För att, äntligen, ska jag lämna den här hålan. Imorgon bitti bär det av till Skåne. Vi är borta en vecka tror jag, kommer hem lagom till Allsång och Markus. Men vi ska inte gå händelserna i förväg. Först ska jag faktiskt fly till Smygehuk (okej då, Malmö), Danmark och Göteborg.

Om det händer nåt stort under tiden jag är borta (att Markus väljer att ställa in Allsång kanske. Hoppas, hoppas, hoppas!) förlitar jag mig på Moa.

Ja, ni vet ju att vi numera är två bloggare. Det känns bra. Moa är fin. Vi har världens planer inför Way Out West. Men vi ska inte avslöja dom än.

Hälsa Norrland att jag längtar

Hej.

Jag är Moa, och det här är mitt första inlägg här. Ha inte för höga förväntningar.

Jag är hemkommen från Norrland nyligen och jag har varit i Finland. Bara en dag, och bara över gränsen. Men ändå tänkte jag att jag skulle råka springa in i honom. Det brukar vara så, så fort jag kanske närmar mig platser så som Norrköping, Västerbron, Uppsala, Smygehuk, Helsingfors, Stockholm, Tornedalen, Norrland, Rotterdam, ja till och med kyrkogårdar... så letar jag. Letar, sjunger, fotograferar, hoppas. "Det är ju självklart att Markus ska vara här! Han har ju sjungit om den här staden".

Nej, jag har aldrig stött på honom. Min tid kanske kommer. En dag kanske han råkar ligga på min farmors familjegravsten, när jag är där med blommor. Inte en omöjlighet, eller hur?

Jo. Kind of. Men jag blev ändå besviken när jag gick ut ur Alko, Finlands motsvarighet på System Bolaget, utan att ha träffat på honom bland vinhyllorna.

My heart's beating harder and harder.

Hej!

Vad glad jag blir över att så många läser och kommenterar! I den förra bloggen var det kanske 3 olika personer som kommenterade under hela perioden den bloggen levde.

Det har inte hänt så mycket på senaste tiden. Om exakt två veckor befinner jag mig (och ni också, hoppas jag) på Skansen för att se Markus på Allsång. Jag är inte speciellt glad över att han ska medverka. Hoppas fortfarande på en dunderförkylning à la honom just den tisdagen eller att han faktiskt tar sitt förnuft till fånga och ställer in. Men jag tänker ändå vara där.

(Bild: Over&over på Flickr. Heter Anneli i förnamn.)

Har dessutom kommit på att Lack Of Blood är det bästa man kan lyssna på när man cyklar över en väg i medvind. Håret lägger sig för ögonen och cykeln måste vara trasig. Den får absolut inte ha några bromsar.

Sådant ger lite action i min vardag. Jag gillar't!

I fell in love, of course.

Här om dagen fick jag en idé. Att lägga upp alla PSL-klipp Markus medverkat i. Mest för att jag trodde att det skulle bli så många fler än det blev. Här kommer dom. Inte i kronologiskt ordning dock.



Festival med Markus. Eller Festivalevangeliet/Markus överraskningsfest. Man får välja själv. Jag tipsar er också om att högerklicka här, för att kunna ladda hem filmen och kunna kolla på den när som helst (och lägga in den i iPoden, som jag gjorde).



Västerbron med Laakso. Helt underbart. Jag älskar dialogen.



Jag Är En Vampyr. Ni har sett den, jag har sett den, alla har sett den. Men här är den i alla fall.



Dirty Dancing - Frida Hyvönen. Med en väldigt, väldigt snygg man lutandes mot flygeln.



Och den sista. Peggy Lejonhjärta - Backstabbar. Fin man i soffan.

Kram!

Mämmilärock.

Idag har varit en helt underbart fin dag.

Jag har tillbringat hela dagen ute i solen med Laakso och min sudoku-bok till sällskap. Ska efter att jag fått i mig middagen cykla till Ica för att köpa mörk choklad och sedan ska jag titta på Mämmilärock dvd'n. Flera gånger om. Jag tröttnar aldrig.

(Bild: Inte den blekaste. Hittade den på mammas dator. Den är i alla fall tagen i Kiruna)

Hoppas ni har det lika fint, kram!

"... du vet ju hur fysik funkar. Eller vad heter det? Fysologi? Så du är utkonkurerad. Det var jättekonstigt sagt..."

Tidigare idag blev jag väldigt nostalgisk. Lyssnade på det här PSL-klippet och log så brett att min mamma kollade över från sin laptop och frågade "har du fått ett kärleksmejl, eller nåt?".

Och det hade jag ju fått. Nästan i alla fall.

Har beställt min Way Out West biljett nu och jag önskar att juli bara kan springa sin väg. Att jag får vakna upp utav solens första strålar som smeker mina ögonlock, som retas och som ligger där och väntar på att få möta mina irisar och pupiller. Att jag får sträcka på armarna, gäspa och mumla att "nu jävlar är det augusti!".

Augusti betyder så mycket för mig. Jag börjar nian. Det är väl det största som sker. Ny klass och nya lärare. Har inte längre en favoritlärare som lyssnar på Moneybrother. Inte längre fyra nära kompisar att hänga med på rasterna. Framför allt så har jag inte min mentor kvar.
Dessutom ska jag se Markus fyra gånger. 3 gånger som soloartist och en gång med Laakso. Jag längtar så att jag nästan spricker.

Inte efter skolan, men efter Markus.

Kan ju passa på att meddela nu när jag ändå tagit mig tiden att logga in här att Moa eventuellt kommer börja hjälpa mig att blogga här. Det kommer bli fint!

Kramar.

Great times underground.

15:e juli. Vad betyder det för mig?

För mig betyder det att det är exakt en månad kvar tills Laakso står på scenen i Göteborg. Exakt en månad kvar tills jag (förhoppningsvis) står längst fram, tryckt mot kravallstaketet och har min "Yes please, Markus, come to me"-tröja på mig. Tills jag sjunger med i alla texter. Ler genom tårarna och blir helt förundrad över hur Markus kan vara så jävla snygg jämt.

(Bild: Moa Lindkvist)

Det betyder också att Harry Potter har premiär. Jag är inget inbitet fan i trollkarlens liv. Men jag har vunnit två biljetter till premiären. Och en väldigt ful T-shirt. För att betala tillbaka att mamma ska ge mig en Way Out West biljett har jag bjudit med henne.

Det blir lite pay back, liksom.

15:e juli. Vad betyder det för er?

Now summer's here again.

Hej, vänner!

Nu är det klart. En ny blogg är här, ni är här och jag är här. Jag har aldrig bloggat på Blogspot förut. När jag aktiverade mitt account kändes allt väldigt okänt och orört. Läskigt. Men jag hoppas att vi kommer bli du med varandra någon gång.

När jag satt här vid köksbordet, diskmaskinen bullrade bakom mig och fåglarna flög utanför fönstret slog det mig: En ny bloggare/bloggerska?

Jag vet inte om det är en bra idé. Men jag är helt klart villig att försöka. Problemet kanske inte låg i att det var störande att skriva "blogg.blogg.se", det kanske låg i att det blev enformigt att bara läsa mina obetydliga ord jämt. Mina rader och mina meningar. Det kanske var tråkigt. En till skribent kanske piffar upp.

Vad vet jag?

Någon frivillig?

Kram!